Många av oss ”CrossFitare” vet hur det känns att ställa sig framför whiteboarden, innan ett pass startar och känna känslan ”Helvetes jävla skit, idag är det toes to bar”. (Toes to bar kan i detta fall bytas ut mot airbike, strikta pullups, box jumps.. You name it! Vilken övning som helst som vi som människor avskyr mer än något annat).
Vad vi gör med denna känsla kommer att avgöra om just denna övning kommer fortsätta vara din svaga punkt eller om det är en övning du i framtiden kommer att se fram emot för att vi gjort det till vårt ”ess i rockärmen”.
Den enkla vägen att gå är att varje gång du ser den förbannade skitövningen på tavlan, är att skrika ”ÅH NEJ, INTE TOES TO BAR IGEN. GJORDE VI DEM INTE IGÅR?”. Du kanske till och med börjar hitta mentala ursäkter för varför det inte kommer gå bra idag, eller ännu värre, hittar ursäkter till att skippa dem helt under dagens workout och av ren bekvämlighet be din coach om en annan övning.
Den tuffa vägen är att fortsätta och göra dina toes to bar, varje gång du ser dem på tavlan. För vad kommer det göra med dig? Jo, du kommer sakta men säkert ändra din mentala approach till toes to bar. Du kommer bli bättre på toes to bar och du har plockat bort en övning ur din lista på ”mentalt svaga övningar”.
Att klaga och gnälla är språket för den mentalt svaga.
Är då personer som gnäller och klagar ett ”lost case”? Är de människor vi tappat hoppet om och låter stå i sitt hörn på gymgolvet och muttra? Icke. Oftast så är det så pass djupt rotat mentalt att dessa människor knappt är medvetna om när dem själva gör det.
Våga påpeka det. ”Upp med mungiporna, jag tycker inte heller toes to bar är det roligaste, men visst hade det absolut kunna vart värre?”
/Coach Carro