Sluta börja om – Del 3

Det finns något vi människor är väldigt bra på när det kommer till träning. Vi är bra på att göra det komplicerat. Vi letar efter det perfekta upplägget, den perfekta kosten, den perfekta motivationen och det perfekta träningspasset. Vi vill gärna känna att när vi väl tränar så ska det vara på riktigt. Det ska vara ett bra pass. Helst ett riktigt bra pass. Ett sådant där pass där man går därifrån med den där sköna känslan av att man verkligen gjort något, där vikterna kändes lätta, konditionen var på plats och man kanske till och med lyckades lite bättre än man hade tänkt sig. De passen är fantastiska och självklart ska vi njuta av dem när de kommer. Men det finns ett problem med att tro att det är de passen som gör den stora skillnaden. För det är de inte.

Det är de vanliga passen som gör det.

Det där passet på en helt vanlig tisdag när du egentligen var lite trött efter jobbet. Det där passet när du kanske inte hade någon särskild motivation men ändå tog dig dit. Passet där du fick skala en övning, sänka vikten eller ta det lite lugnare eftersom kroppen inte riktigt var på topp. Passet där du inte slog något personligt rekord, inte kände dig särskilt stark och definitivt inte gick därifrån med känslan av att du hade överträffat dig själv. På pappret kanske det inte var något märkvärdigt pass alls. Men det var ett pass. Och det är just där som en stor del av skillnaden faktiskt skapas.

För träning fungerar inte riktigt som vi ibland vill att den ska göra. Vi vill gärna att varje insats ska ge ett tydligt resultat och helst direkt. Vi vill kunna känna att det här passet gjorde mig starkare. Men kroppen fungerar inte riktigt så. Den stora förändringen kommer inte från ett enskilt träningspass, utan från allt det som händer när du gör något tillräckligt många gånger. Det är repetitionen, kontinuiteten och tiden som gör jobbet. Ett pass kan ge dig en känsla, men det är hundratals pass över tid som förändrar vad din kropp faktiskt klarar av.

Det är egentligen ganska skönt att tänka på det sättet, för det betyder att du inte behöver prestera på topp varje gång du tränar. Du behöver inte gå in genom dörren och vara den starkaste versionen av dig själv. Du behöver inte ha sovit perfekt, ätit perfekt eller känt dig perfekt motiverad. Du behöver inte ens känna att du gjort ett särskilt bra jobb när du går därifrån. Ibland är ett träningspass bara ett träningspass. Du kommer dit, gör det du ska och går vidare med resten av dagen. Och det är inte ett tecken på att träningen inte fungerar. Det är ofta ett tecken på att den håller på att bli en naturlig del av livet.

Det är också här jag tror att många av oss behöver förändra vår syn på vad ett lyckat träningspass egentligen är. För om vi hela tiden bedömer träningen utifrån hur bra vi presterade just den dagen kommer vi förr eller senare att börja undvika de dagar då vi inte tror att vi kan prestera på topp. Är du trött kanske du tänker att det inte är någon idé att träna. Har du sovit dåligt kanske du tänker att passet ändå inte kommer bli bra. Har du varit sjuk kanske du väntar tills du känner dig helt återställd och stark igen. Och plötsligt har ribban för att träningen ska ”räknas” blivit så hög att det blir ganska svårt att faktiskt få den gjord.

Men träning behöver inte alltid handla om att prestera maximalt. Ibland handlar den om att underhålla, ibland om att lära sig och ibland handlar den helt enkelt om att fortsätta. En bra coach vet att de här sakerna behöver få finnas samtidigt. Ena dagen kanske du ska utmana dig själv och se vad du faktiskt klarar. En annan dag kanske det viktigaste är att anpassa träningen efter dagsformen och ändå få ett bra pass. Det är inte två motsatser. Det är två delar av samma långsiktiga träning.

Och kanske är det just därför coaching blir så viktigt. Inte för att någon ska stå bredvid och tala om för dig hur hårt du ska köra, utan för att någon ska kunna hjälpa dig att se helheten när du själv fastnar i dagens prestation. På ett CrossFit-gym kan det vara lätt att fokusera på vikten på stången, tiden på klockan eller antalet repetitioner. Det är konkreta saker som går att mäta och jämföra. Men en coach kan också se det som inte står på tavlan. Att din teknik har blivit bättre. Att du vågar belasta kroppen på ett sätt du inte gjorde för sex månader sedan. Att du börjar förstå hur du ska skala en övning. Att du kommer tillbaka efter en dålig vecka istället för att ge upp. Att något som tidigare kändes jobbigt nu känns ganska självklart.

Det är också sådana saker som gör att träningen börjar fungera på riktigt. För den som tränar långsiktigt kommer att ha bra dagar och dåliga dagar. Det kommer att finnas perioder där utvecklingen känns fantastisk och perioder där det känns som att ingenting händer. Det kommer att finnas pass som du längtar efter och pass som du mest är glad över att du genomförde. Om du kräver att varje träningspass ska ge dig en känsla av utveckling kommer du sannolikt att bli besviken ganska ofta. Men om du istället börjar se varje pass som en liten del av något större blir det lättare att förstå varför även det helt vanliga passet spelar roll.

Tänk på hur mycket som faktiskt kan hända på ett år om du tränar regelbundet. Inte perfekt. Inte varje gång du hade tänkt. Inte med personbästa efter personbästa. Bara regelbundet. Tre gånger i veckan är ungefär 150 träningspass på ett år. Det är 150 tillfällen där du fått öva på att lyfta, springa, hoppa, pressa, dra, hålla balansen, koordinera kroppen och bygga upp din kapacitet. 150 tillfällen där kroppen fått en anledning att anpassa sig. Det är ganska mycket, även om inget enskilt av de passen kändes särskilt märkvärdigt.

Och någonstans där finns kanske den viktigaste delen av den här serien. Vi behöver inte hela tiden leta efter det stora genombrottet. Vi behöver inte vänta på den perfekta veckan eller den perfekta motivationen. Vi behöver inte gå till gymmet och känna att vi ska bevisa något varje gång. Vi behöver förstå värdet i att göra det vanliga, om och om igen.

För det är lätt att titta på någon som blivit starkare, fått bättre kondition eller förändrat sin kropp och tänka att det måste ha varit något speciellt som gjorde det. Kanske ett fantastiskt träningsprogram, en period med enorm motivation eller en imponerande prestation som blev vändpunkten. Men oftast är sanningen betydligt mindre dramatisk. Det var alla de där vanliga dagarna. Alla gånger personen kom dit trots att det inte kändes särskilt märkvärdigt. Alla gånger som kanske inte kändes som framsteg men som tillsammans blev det.

Det är så förändring ofta ser ut. Den smyger sig på.

En dag upptäcker du att vikten som tidigare kändes tung inte längre känns lika tung. Du märker att du återhämtar dig snabbare. Du vågar göra något du tidigare undvek. Du känner dig tryggare i kroppen. Du kanske till och med börjar längta efter träningen, inte för att varje pass är fantastiskt, utan för att det helt enkelt blivit en del av din vecka.

Och det är då du börjar förstå att du inte behöver jaga de bästa passen.

Du behöver bara fortsätta göra de vanliga.

För det är inte de bästa passen som förändrar dig. Det är alla de där vanliga passen som du gör över tid.

Och någonstans längre fram kommer du kanske att upptäcka att det som en gång krävde motivation, planering och en hel del övertalning nu bara är en del av din vardag.

Men det är nästa steg.