Det finns en gammal föreställning som fortfarande dyker upp med jämna mellanrum när man pratar om barn och styrketräning.

”Är det verkligen bra för barn att lyfta vikter?”

Jag förstår var frågan kommer ifrån. Under många år har vi fått höra att styrketräning skulle kunna skada barns växande kroppar, påverka tillväxtzonerna eller göra att de slutar växa. Det har blivit en sådan där sanning som upprepats så många gånger att vi till slut slutat fråga oss om den faktiskt stämmer.

Men den gör inte riktigt det.

Att barn styrketränar på ett genomtänkt och åldersanpassat sätt är inte farligt. Tvärtom kan styrketräning vara ett fantastiskt sätt för barn och ungdomar att utveckla styrka, koordination, kroppskontroll och självförtroende. Det viktiga är inte att barn ska träna som vuxna, utan att träningen anpassas efter barnet.

Och där tycker jag att det finns en viktig skillnad.

När vi vuxna hör ordet styrketräning tänker vi kanske på skivstänger, tunga vikter och någon som står och räknar repetitioner framför en spegel. När ett barn tränar styrka kan det lika gärna handla om att klättra, hoppa, kasta, springa, hänga, bära eller lära sig kontrollera sin egen kropp.

Det behöver inte vara särskilt komplicerat.

Barn behöver framför allt få använda sina kroppar.

Jag tror att vi ibland gör rörelse onödigt avancerat. Vi pratar om träningsformer, pulszoner, prestation och resultat när det som ett barn egentligen behöver är att få springa så fort det kan, försöka klara något som var svårt förra veckan och upptäcka att kroppen faktiskt kan väldigt mycket.

Och kanske ännu viktigare: att få göra det tillsammans med andra.

För det är något jag tycker att vi vuxna ibland glömmer när vi pratar om barns träning. Rörelseglädje handlar inte bara om själva rörelsen.

Det handlar om sammanhanget runt omkring.

Att få komma till en plats där någon vet vad man heter. Där kompisarna väntar. Där man får skratta när något blir tokigt och försöka igen när det inte gick första gången. Där det inte spelar så stor roll vem som sprang snabbast, utan där det finns någon som hejar när man vågar prova.

Det är svårt att skapa en vana av någonting man tycker är tråkigt.

Men det är betydligt lättare att vilja komma tillbaka till en plats där man känner sig hemma.

Det är kanske därför jag tycker så mycket om CrossFit för barn och ungdomar. För när det görs på rätt sätt handlar det väldigt lite om att skapa små vuxna atleter. Det handlar mycket mer om att ge barn en positiv relation till sin egen kropp och till rörelse.

Och den relationen kan följa med långt längre än något personbästa.

Men det finns också en annan sak jag tror att vi föräldrar behöver prata om.

För vi kan inte lägga hela ansvaret för våra barns rörelse på träningen.

Barn gör nämligen väldigt mycket av det vi gör, inte det vi säger åt dem att göra.

Vi kan prata hur mycket som helst om hur viktigt det är att röra på sig, samtidigt som barnen ser oss vuxna sitta stilla hela kvällen. Vi kan säga att de borde lägga undan skärmen och gå ut, samtidigt som vi själva sitter med telefonen i handen.

Det betyder inte att vi behöver börja springa milen tillsammans hela familjen.

Men kanske kan vi börja med något mycket enklare.

Gå en promenad tillsammans. Ta cykeln när det går. Spela fotboll på gården. Gå ut och kasta en frisbee. Följ med till lekparken och faktiskt lek där istället för att stå bredvid och titta på. Och framför allt: prata om rörelse som något roligt vi gör, inte som något vi måste göra för att vi har ätit för mycket eller för att våra kroppar behöver ”fixas”.

För barn behöver inte lära sig att träna för att bli smala, starka eller snygga.

De behöver få upptäcka vad deras kroppar kan göra.

Det är en ganska stor skillnad.

Och kanske är det också därför jag tycker att vi ska vara försiktiga med hur vi pratar om prestation. Självklart ska barn få vara ambitiösa. De ska få tävla, sätta mål och försöka bli bättre om de tycker att det är roligt. Men det får aldrig bli det enda sättet att värdera rörelse.

För alla barn kommer inte att bli elitidrottare.

Alla kommer inte att älska tävling.

Alla kommer inte att vilja springa snabbast eller lyfta tyngst.

Men alla barn förtjänar att känna sig trygga i sin kropp och att få uppleva känslan av att vara bra på någonting.

Kanske är det en av de viktigaste sakerna vi kan ge dem.

Inte en perfekt träningsplan.

Inte ett visst antal träningspass i veckan.

Utan en känsla av att kroppen är något roligt att ha.

På CrossFit 749 startar både CrossFit 749 Kids och CrossFit 749 Teens sin hösttermin vecka 34. Kids är uppdelat i grupper för 5–7 år och 8–10 år, medan Teens riktar sig till våra äldre barn och ungdomar.

Vår förhoppning är inte att alla som börjar hos oss ska älska varje burpee, varje löpning eller varje träningspass. Det är inte så träning fungerar.

Men vi hoppas att de ska längta efter att komma tillbaka.

För kanske är det den viktigaste formen av resultat vi kan få.

Ett barn som går hem från träningen och tänker:

”När får jag komma tillbaka?”

Det är där vi vill börja.

Och kanske är det också där en livslång relation till rörelse kan börja.

Vi ses nästa söndag. Då pratar vi om träning igen. Fast egentligen om livet.

/Carro, delägare och coach på CrossFit 749